På. Alltid, även när solen är i ryggen eller himlen är grå. Motljusskyddet kostar ingenting i bildkvalitet, väger nästan ingenting och gör två saker samtidigt: det håller ströljus borta från frontlinsen och det tar emot stöten om kameran slår i något. Bakvänt gör det ingetdera. Det läget finns för att objektivet ska få plats i kartongen, inte för fotografering.
Vad det gör med bilden
Objektivet ska bara släppa in det ljus som bygger bilden. Men frontlinsen träffas också av ljus från sidorna, utanför bildvinkeln. Det ljuset hör inte hemma i bilden, men det studsar runt mellan linselementen och inne i tuben och lägger sig som en slöja över allt. Svärtan blir grå, färgerna tunnare. I värsta fall blir det synliga fläckar och ringar.
Motljusskyddet är en skärm som skuggar frontlinsen från just det ljuset. Det är utformat så att det stoppar det som kommer utifrån bildvinkeln och inget av det som ska in. Därför påverkar det inte själva bilden. Det tar bara bort det som inte skulle vara där.
När det spelar roll
Mest när solen står utanför bilden men nära kanten. Då träffar den frontlinsen snett, och skillnaden med och utan skydd är stor. Står solen mitt i bilden kan skyddet inte göra något. Då är det objektivets egen konstruktion som avgör hur mycket flare det blir.
Men ljus utifrån är inte bara solen. En gråmulen himmel är en enorm ljuskälla rakt ovanför. Snö, vatten och ljusa husväggar lyser in från sidorna. Inomhus är det taklampor och fönster. Effekten är mindre än i skarpt solsken, men den finns, och det är därför rådet är att ha skyddet på alltid och inte bara när det känns motiverat.
Rund eller tulpanformad
Skydd till fasta brännvidder är ofta runda. Skydd till zoomar och vidvinklar är ofta tulpanformade, med urtag i fyra lägen. Urtagen sitter där bildens hörn är, eftersom hörnen ser längst ut från mitten. Där måste skyddet vara kortare för att inte skymma. Längs kanterna kan det vara längre.
Ett skydd till en zoom är anpassat efter den kortaste brännvidden. Vid längre brännvidder är bildvinkeln smalare och skyddet skulle kunna vara djupare. Det är en kompromiss, men den går åt rätt håll: skyddet skymmer aldrig, det är bara mindre effektivt i teleläget. Köper du ett skydd från en annan tillverkare än objektivets, kontrollera att hörnen inte blir mörka vid kortaste brännvidd.
Bakvänt: sämsta av två världar
Ett bakvänt skydd skuggar ingenting. Frontlinsen är lika utsatt som utan skydd, och ofta mer, eftersom skyddet nu sitter runt tuben där det inte gör någon nytta. Det täcker zoomringen eller fokusringen, så du får krångla med fingrarna under kanten. Det döljer avståndsskalan. Och det gör objektivet tjockare, så det tar mer plats än det behöver.
Det bakvända läget har en användning: transport. Objektivet blir kortare med skyddet bakvänt än med det framvänt, och det får plats i ett fack. Det är allt. Så fort kameran kommer upp ur väskan ska skyddet vändas.
Som skydd mot stötar
Skyddet sticker ut några centimeter framför frontlinsen. Slår kameran i en dörrkarm eller faller framåt är det skyddet som tar emot. Det är av plast och går sönder eller lossnar, och det kostar en bråkdel av vad en frontlins kostar. Det är ett bättre stötskydd än ett filter av den enkla anledningen att det tar smällen på avstånd från glaset i stället för intill det.
Det håller också regndroppar, fingrar och grenar borta från fronten. Vid lätt regn kan du fotografera länge utan att torka av något, om skyddet sitter på.
När det ska av
Med kamerans inbyggda blixt på vidvinkel. Skyddet kan då kasta en halvrund skugga längst ner i bilden. Ta av det eller använd en extern blixt.
När du vrider ett polarisationsfilter. Många skydd är för djupa för att fingrarna ska nå ringen. Vissa har en liten lucka för just det.
När du fotograferar genom ett fönster eller ett stängsel och vill trycka objektivet nära. Då är skyddet i vägen, och ibland är det bättre att trycka det mot glaset för att slippa reflexer.
Och när utrymmet är trångt, som vid närbilder med ringblixt. Det är undantagen. Resten av tiden sitter det på.