Nej, inte som standard. På en digitalkamera gör UV-filtret ingenting för bilden, och som skydd mot stötar är det sämre än motljusskyddet. Det du får är en extra glasskiva framför objektivet, och den kan ge reflexer och sämre kontrast, tydligast i motljus och i mörker. Skruva på filtret när miljön kräver det: saltstänk, sand, byggdamm och regn. Låt det annars ligga kvar i väskan.
Varför rådet såg ut som det gjorde
Rådet att alltid ha ett UV-filter kommer från filmtiden. Färgfilm var känslig för ultraviolett ljus, och på hög höjd eller vid havet kunde bilderna få ett blått dis. Ett UV-filter tog bort en del av det. När digitalkamerorna kom följde vanan med, men argumentet bytte skepnad. Nu handlade det inte om bilden utan om skyddet. Ett billigt filter framför ett dyrt objektiv lät som en självklar försäkring, och butiken hade något att lägga i påsen.
Två saker har ändrats sedan dess. Digitala sensorer sitter bakom ett eget filterpaket som stoppar UV-ljus, så det optiska skälet försvann. Och moderna objektiv har ytbehandlingar som tål mer och reflekterar mindre än de gjorde för tjugo år sedan. Ett enkelt filter är ofta sämre behandlat än frontlinsen det ska skydda.
Vad filtret gör med bilden
Ett filter lägger till två glasytor framför objektivet. Varje yta reflekterar en liten del av ljuset. I dagsljus med solen i ryggen märks det inte. Med en stark ljuskälla i eller nära bilden gör det det. Gatlyktor på natten får en svag spegelbild på motsatt sida om bildens mitt. Solen i kanten ger en slöja som sänker kontrasten i hela bilden. Ju sämre ytbehandling på filtret, desto tydligare blir det. Ett flerskiktsbehandlat filter från en känd tillverkare minskar problemet, men tar inte bort det helt.
Det är lätt att testa själv. Fotografera en tänd lampa mot mörk bakgrund, med och utan filter, och jämför på skärmen. Skillnaden brukar räcka som argument.
Vad filtret skyddar mot, och vad det inte gör
Tanken är att filtret tar smällen i stället för frontlinsen. Så blir det inte alltid. Filterglaset är tunt och spricker lätt, och skärvorna kan repa den lins de skulle skydda. En stöt kan också bucka filterringen så att den fastnar på gängan och måste sågas loss.
Motljusskyddet skyddar bättre mot just stötar. Det sticker ut några centimeter, tar emot först och är gjort för att böjas eller gå sönder utan att skada något annat. Frontlinsen sitter dessutom indragen bakom det. Tappar du kameran framåt är det skyddet som landar, inte glaset.
Frontlinsen i sig är också tåligare än man tror. Glaset är hårt, och små repor eller dammkorn på fronten syns sällan i bilden eftersom de ligger långt från skärpeplanet. Fingeravtryck och regndroppar torkas bort. Det som på sikt märks är slitage från upprepad rengöring i skitiga miljöer, och det är där filtret hör hemma.
När filtret är rätt
Vid havet. Saltstänk torkar in till kristaller som repar när du torkar av, och salt angriper ytbehandlingen om det får sitta kvar. Ett filter kan du skölja under kranen eller kasta.
I sand och blåst. Sandkorn på fronten och en trasa är en säker väg till repor. Samma sak gäller byggdamm och betongdamm, som dessutom är svårt att få bort utan att gnugga.
I regn. Torkar du av fronten var tionde minut under en heldag är det bättre att det är filtret som slits.
Bland barn, i folkmassor och på platser där något klibbigt kan hamna på glaset.
I de lägena är filtret ett förbrukningsskydd. Sätt det på när du går ut i miljön och ta av det när du kommer hem. Välj ett flerskiktsbehandlat filter, inte det billigaste på hyllan, för det är det billiga som ger de tydligaste reflexerna. Ett filter per gängstorlek räcker, inte ett per objektiv.
Så gör du i praktiken
Ha motljusskyddet på jämt. Ha ett filter i väskan. Ta av filtret när du fotograferar i mörker eller mot ljuset, oavsett hur bra det är. Och lita på att frontlinsen klarar vanligt bruk. Den är byggd för det, och en frontlins som tvättas varsamt ett par gånger i månaden håller så länge kameran gör det.